Livet är kort

Jag är förbannad för att detta upptar min tid. Jag har inte tid att hålla på att försöka avsluta den här relationen på egen hand.  Livet är för kort. Det är viktiga dagar. Viktiga timmar och minuter.  Det är mitt liv som tas i anspråk, min energi och kraft.

Det tar sjukt mycket längre tid att ta sig härifrån när det inte finns nån på andra sidan. När man har dörren i ansiktet.

Idag är en argdag. Argdag bättre än sorgdag. I'm pissed!

Jag vill bli fri från den här känslomässiga soppan, gröten, sörjan.

Jag vill upp ur det där, bort från det där, lyfta igen. Leva. Mitt ynka korta lilla liv ska vara till annat än att kräla i någon annans kvarlämnade hög med skit.

Jag vill ha mitt liv till lycka, till goda saker, till vackra saker, äkta känslor och handlingar, till sånt som rör sig över himlavalvet.  Sånt som har vingar. Sånt som glittrar i solskenet, som är stjärnor på himlen en svart natt. Som är horisont och hav och öppet landskap. Som är utsikten från berget Himalaya.
Så ska mitt liv vara.
Bort med dig nu, ut, försvinn, brinn, fall isär, förmultna, förruttna, förgås, mögla ihop, rosta sönder, gå i krasch, explodera, sprick som ett troll, UT UR MITT SYTEM NU!
/Loll