Knappt har jag landat...

...förrn jag ska iväg. Det blev en hastigt påkommen och alldeles sju särdeles rolig låtskrivarehelg i Orsa. Jag, Anna Eriksson och Lisen Elwin klämde in oss med gitarrer i hennes lilla bil i fredags och var inte framme förrän efter tio på kvällen. Självincheckning på Orsa Stadshotell - vi var de enda gästerna. Förutom alla spöken då alltså. För det var ett jäkla liv på nätterna. Fick senare vidimerat att det inte bara var mitt känsliga sinne som överilat sig utan visst - det har spökats i många år på det gamla järnvägshotellet som stod klart i slutet av 1800-talet. Hittade en bild av den gamla husfrun och då blev jag helt övertygad om att det var hon som gick omkring där som en osalig ande eftersom hotellet var fruktansvärt fult renoverat, inte särskilt ompysslat och skött. Tydligen hade de senaste ägarna blivit av med rättigheterna efter bara något år efter att en polis blivit "stabbed" där. Ja, ja.
Musikskrivandet var otroligt inspirerande, vi delades in i grupper om tre och fick uppgifter och extremt kort tid att skriva en låt och framföra för övriga grupper. Vi hade två eminenta och entusiastiska ledare; Michael Blair och Janne Bäckman.
En sång som skulle innehålla Gul Camaro, mitt ex, hund i baksätet, en som skulle inspireras av en historisk berättelse om hur sandgruvearbetarna förr i tiden levde och dog framför allt. Och slutligen en powerballad till Carola. Som märkes: vitt skilda saker. Jag fick verkligen tillbaka min sångar och skrivarlust! Och nu ska vi tillbaka och delta i gatumusciserandet under Orsayran i Augusti. Så det. Självklart blev det ett besök i den legendariska musikaffären Hellzephyrs eftersom ägaren Pelle var med på kursen. Jag fick syn på en akustisk mandolin som jag blev sugen på. Men jag borde sälja, inte köpa fler instrument. Basta.

Ja just det, jag ska ju iväg igen. Imorgon närmare bestämt. Det är dags att släppa in våren i husen i Finland. Mot Sjundeå!!!!/Loll