Ahhh Dagmar

Tar Arvo Pärt med mig ut på gryningspromenaden.
Sakta dagas det i Stockholm och ton och ljus går samma väg.
Dagmar har dragit fram.
Inatt flög små molntussar så hastigt över den nattsvarta decemberhimlen i Tengdahlen att det kändes som självaste Gud andades ut sitt sista andetag.
Nere i viken ligger pilträden guppande i böljan. Brutna i stammen och vågorna sköljer upp och skummar mot strandkanten.
Tio grader varm kulingvind blåser upp de vilt lösslitna båtpresseningarna som stora vita, blåa och gröna segel och blottar båtarnas inre, de hemliga kabysserna och kajutorna.
Solen är på väg, fåglarna flockas på nakna grenar.
Arvo och jag tar in vad Gud andas ut och det råder en mycket melankolisk stämning.
Snart är det dags att göra bokslut igen, dags att vandra vidare. /Loll