Existerar inte men det känns som om man är på en isolerad ö att vara på Särö, som i en annan värld som styrs av helt andra regler o värderingar o sätt att vara med sig själv o andra. Det finns inget tak alls, utan bara rymd, det finns kärlek, gemenskap, glädje och den gemensamma nämnaren - sång och musik. Själva grunden för allt. Åsså naturligtvis denne generöse Torgny som upplåter sitt fantastiska SPA-hotell till alla dessa 400 musikdårar från hela Norden. Det blir massor av kära återseenden: T ex Kapten Tunggung, Wesley, Anne-Li, Pelle, Ing-Marie, Anders, basisten, dragspelaren, Björn, Sture, mfl, mfl, mfl och nya bekantskaper: Per och islänningarna/färöingarna t ex! Man kommer tillbaka som ägare av många flera skrattrynkor, rik av magiska ögonblick som konstsim i bassängen och joddel på bassängkanten, sagolika intryck av klanger o havsvyer, lungorna vädrade med alla sånger o havsbrisen o kroppen nyskrubbad och magen full av god mat. Men allt roligt har ett slut. Det är då det är viktigt att minnas att det har allt tråkigt också. Men man känner sig väldigt tom när man sedan sitter hemma i sitt ensamma kök, och dricker sitt kaffe o ser ut genom köksfönstret mot ett gårdshus utan fönster med en sandfärgad vägg som mest påminner om en öken. Gick södermilen i morse med lurarna för öronen, lite lagom melankolisk musik, och försökte landa hemma. Se hur vackert mitt hemma också är men fick inte riktigt till det. Det kommer ta ett par dar. Så är det./Loll
